Nästan terror, bara nästan
Nu har jag läst hela Elis nya bok (Ambient 4: Nästan terror, bara nästan) och måste säga att det i många avseenden är en jävla fest.
Superbra. vilken trio vi har nu hittills.
Det enda jag lider med dig för, kära Elis, är hur du ska översätta den
till engelska. det är som att översätta Povel Ramel till engelska.
Det kanske blir en helt annan bok. Det kanske är helt ok att det blir en helt annan bok.
Du kanske översätter den i nära samarbete med din Cykel Press-vän vars namn jag nu glömmer?
Han vann ju en guldbagge, jag kan söka hans namn där. i listor.
på alla som vunnit guldbaggen.
Det kanske blir en tredje bok.
Skitsamma, jag tyckte den var grym. Fint jobbat. Stolt över att vårt förlag ger ut bra skit.
Det skulle kunna bli vår slogan om vi behöver en: ”Renate Förlag - bra skit!”
Känns som om förlag inte har slogans längre, om de ens nånsin haft.
Skivbolag kunde ha det förut, på 70-talet:
”If it ain’t Stiff, it ain’t worth a fuck!”
”The sound of young Scotland!”
Vi kan ha en slogan på Annas konvolut: ”The sound of young Tranås!”
För jag tänker att tanken med de här ambient-böckerna EGENTLIGEN är
att visa upp våra sound. Som Anna skrev lite mer på skoj för ett tag sen:
"Tänk om vi spelade jazz?" Jag tycker vi spelar jazz i så måtto att vi alla har
varsitt individuellt sound och i de här böckerna är det det som får komma fram. ingenting annat. det är kanske rent av det som är ambient.
det blir som en tapet eller en oändlig vågrörelse, för det är vårt sound som blåser in från havet.
nu samlat i varsin bok.
och att det egentligen är SYFTET med all litteratur, att hitta det där soundet och sen
bussa det på världen.
De här är REN litteratur, fri från allt det andra som gör litteraturen smutsig. persongalleri, plot, miljöbeskrivningar.
vi ägnar oss åt stil. i renaste form.
Och det är därför vi är bra.
1. för att vi gör det.
och 2. för att vår stil är bra.
Klart slut, over and out. Jag trodde på mina belackare, men allra mest trodde jag på tokfan som satt där uppe i huvudet med flaggan i topp och jublade.
Jag älskar er fortfarande, fastän jag sett er nakna. nu kan ingenting mer genera mig.
Martin Luuk