Renate Ambient 3 och 4 är äntligen här!

Och det ska vi fira så att öronen blöder. Böckerna kom från tryckeriet, som jag gissar är någonstans i Baltikum (sorry för svepande, Martin), i måndags och eftersom Ludvig Köhler är på någon sorts Pokémon-semester i Italien så körde budbilen till mitt kontor. Jag fick släpa upp alla lådorna helt själv, och sen hade jag två stora lastpallar som jag var tvungen att göra mig av med. Först tänkte jag dumpa dem i vårt återvinningsrum, men jag vet att fascisten vi hyr av hade vräkt min litterära agent (som står på kontraktet) då, så jag dumpade lastpallarna ute på gatan istället. Som man dumpar sin familj. Kanske glädjer det någon hemlös som gillar lastpallar…

En gammal bekant till mig som heter Lucia har redan skrivit till mig och frågat om min bok handlar om henne. Hon jobbar tydligen på en reklambyrå och hennes kollegor var nyfikna. Det hade verkligen varit ett psykotiskt beteende av mig om jag hade skrivit en ambientroman om min gamla bekant Lucia. Jag visste inte ens att hon jobbade med reklam idag. Jag svarade henne det, att bokens Lucia är ett kärl för helt andra erfarenheter och (hämnd)fantasier och mer eller mindre upplevda upplevelser. Att alla likheter med verkliga personer är spännande! Men jag svarade också att det vore kul om hennes kollegor på reklambyrån köpte boken på grund av sin nyfikenhet. Min bok är nog bäst för människor som arbetat eller arbetar med eller arbetar nära någon som arbetat eller arbetar med reklam. Sen svarade jag: Jag visste inte ens att du arbetade med reklam, Lucia. Då svarade Lucia: Jo, jag blev en sån människa.

Förutom trollfabriker och digitala hydror till memekonton så är skvaller den bästa marknadsföringen för en bok. När Albert Bonniers Förlag får höra talas om det så kommer de bli helt tokiga. Ja, ja. De är väl redan tokiga, men ni fattar vad jag menar.

(Erik Hörstadius-cellectuals fattar vad jag menar. Det skönaste med den här boken, min bästa till dags dato, är att den inte kommer smutsas ner av recensioner. Peppar, peppar! Det är ingen ordning på min peppar!)

Anledningen till att jag döpte min huvudperson till Lucia är för att namnet fungerar i Ecuador. Jag ville att min dotter skulle heta Lucia, men eftersom min fru, som är från Ecuador, inte ville det, så fick min ambientroman heta Lucia istället. Det har ingenting med jultraditionen att göra. Kanske lite med martyren. Var Lucia ens martyr? Hon var ett helgon, ett sånt helgon. Hon var italiensk exilfascist?

Man får läsa min bok, min ambientroman, Renate Ambient 4, Nästan terror, bara nästan exakt hur man vill. Men! Man måste lova att inte spoila den! För den är som Fight Club. Full av hisnande överraskningar och våldsamma påskägg.

Med det sagt, med det sagt. Den som gillar medvetandeströmmar kommer ju bli helt till sig när den får höra talas om mardrömmar! Den som gillar svammel kommer ju älska svammel i form av apatisk bladvändare.

Om Annas bok finns det mycket att säga. Jag nöjer mig med att säga såhär: den är topp tio av alla romaner jag läst i mitt liv. Berättarjagets flickvän har verkligen en gammal själ!

Här är lite information om releasefesten (om man inte bor i Stockholm rekommenderar jag att man i nuläget beställer böckerna i vår webshop):

Renate Förlag och Antics Gallery bjuder in till en ambient releasefest för romanerna Min flickvän har en gammal själ av Anna Axfors (Renate Ambient 3) och Nästan terror, bara nästan av Elis Monteverde Burrau (Renate Ambient 4).

Den förstnämnda handlar om sexuella attentat och den sistnämnda handlar om en alkoholiserad tjej från Ecuador som arbetar med reklam.

Ni är hjärtligt välkomna till en sövande kväll i hjärtat av city. Sommarens första suck. Två långa, meditativa läsningar av Anna och Elis utlovas. Renate Förlags samtliga titlar finns till försäljning. Unikt paketpris om du köper Renate Ambient 1-4 (den så kallade "Renate Ambient-Boxen"). Antics bar är öppen. Rökrutan på gården likaså.

Plats & Tid:
Antics, Hudiksvallsgatan 8, 1 trappa
19 juni, kl 17-20