Ambient Media 1
Poesi kan låta som en bris i solnedgång.
Så löd den helfestliga bildtexten som ackompanjerade ett generiskt naturfotografi fotat av Anders Good (TT) som illustrerade DN Boklördags stora (sic!) litterära ambient-reportage signerat Mats Almegård som publicerades i lördags. Texten talar väl för sig själv, jag är personligen lite bitter att jag inte fick några pratminus (Kerstin, Renate Press enda heltidsanställda (?) medarbetare som sköter PR-relaterade frågor etc. lyckades väl inte sälja in min kommande Ambient-roman “Nästan terror, bara nästan” tillräckligt sömnigt och apatiskt akut), men jag klistrar in några lösryckta citat här nedan för er som inte har tillgång till Edens lustgård bakom betalväggen. Jag lyssnar på Erik Enockssons “Farväl Falkenberg”-soundtrack samtidigt, en skiva som jag brukade sova till när jag gick i högstadiet, varje dag mellan 15:30 och 17:00. Jag är stolt å Renates vägnar att våra författare är de enda i reportaget som konsekvent äger Ambient litteratur-begreppet. Kanske för att vi myntade det? Sen var det lite unheimlich att den skotska spoken word-poeten i texten var lite lik Anna Axfors. Det är en kuslig värld vi lever i. Glimten i ögat skall genom nålsögat medelst precision, patos och passiv passion.
*
Hissmusiken har blivit rumsren och tar nu klivet in i litteraturen. Renate förlag ger ut en serie med ambientlitteratur och författare och poeter söker en stämning som det är helt okej att somna till.
*
I november förra året kom hans bok ”Vinden krusar vattenytan” och den har sannerligen en ambient titel. Berättaren i boken förklarar att han vill skriva ”ett konstant flöde av ord” som inte går på djupet, utan snarare ska betraktas som en slags litterär ”fondtapet”. Inte helt olikt Brian Enos tankar om musik som ”en nyans”.
– Vi har förstås sneglat på hans manifest. Om man vill lyssna så är ”Music for airports” bland den finaste musik som har gjorts. Men den funkar alldeles utmärkt att skita i också. Så är tanken även med våra texter, säger Martin Luuk när jag träffar honom i hans hem i Vasastan i Stockholm.
Han bjuder på kaffe och ser uppriktigt glad ut när jag svarar ja på hans fråga om jag blev trött av att läsa hans bok.
– Jag, som har svårt att sova, har velat skriva litteratur för andra som har svårt att somna.
Men inte sällan är det också roligt i Martin Luuks bok. Som när berättarjaget ligger i sängen och gör en tacksamhetsövning, men tröttnar och övergår till en likgiltighetsövning.
– Min text drar åt det hållet litegrann, till någon plats där likgiltighet är granne med acceptans. Det är också ett bra tillstånd att vara i.
I Renate förlags manifest står det att det ska vara litteratur ”helt befriad från handling, mening och storytelling. Inget som skulle tvinga oss att tänka efter eller bläddra tillbaka”.
– Jag har alltid läst en jävla massa böcker samtidigt och tycker om när saker studsar mot varandra. Med åren har jag märkt att minnet och uppmärksamhetsförmågan försämrats och vi vill skapa en litteratur för detta.
*
I Renatemanifestet görs kopplingen till digitaliseringen i raden ”Allt underbart content som flödat genom våra kroppar hade förändrat själva essensen av våra hjärnor”.
– Men det är absolut ingen politisk kommentar till det, ingen upp-till-kamp-litteratur som ska lyfta dig ur stövlarna, eller hälla kallt vatten på dig så att du vaknar. Vi vill skriva ord som får dig att stanna kvar i en sömnig tankevärld.
*
Förutom Martin Luuk är det författarna Ludvig Köhler, Elis Monteverde Burrau och Anna Axfors som driver förlaget. Till våren kommer de båda sistnämndas ambienttexter. Anna Axfors skriver just nu på det som ska bli ”Min flickvän har en gammal själ”. Hon berättar att hon medvetet skriver in passager i texten som ska bli enormt ointressanta.
– Både Martin och Ludvigs böcker är bra, men på releasefesten för dem var det några som sa att de var för intressanta och därmed inte tillräckligt ambient, säger Anna Axfors på telefon.
Även om hon tidigare inte uttalat skrev ambientlitteratur, är det ett logiskt steg i hennes utveckling. Hon tycker som Martin Luuk att handling är överskattat.
– Om det råkar bli en berättelse får det inte finnas någon kronologi, för jag tycker inte om att behöva läsa en bok från pärm till pärm.
Egentligen hade hon inte ens tänkt att det skulle bli en bok, berättar hon. Hon är mer inne på att göra ambientlitteratur i ljudboksformat.
– Om man exempelvis diskar och blir störd av sitt barn slipper man pausa och blöta ner mobilen med händerna eftersom det bara är att lyssna vidare från en annan plats i texten.
Arbetet med den kommande boken och formuleringen av förlagsmanifestet har påverkat hennes sätt att främst lyssna på andra böcker, även sådana som inte är skrivna för att vara ambient litteratur.
– Nu lyssnar jag på Katarina Frostensons ”Alma”. Jag somnar och bryr mig inte om var jag var i texten när jag börjar lyssna igen. Det är väl egentligen tabu i litteraturvärlden, men vi vill upphöja ouppmärksamheten till litteratur.