Alla helgons dag och Renate på stan

Som redaktör och förläggare blir man lycklig som ett litet barn ända in i själen när ett skönlitterärt verk man varit med och förlöst liksom växer i det offentliga rummet. Detta händer till exempel när man går förbi ett elskåp på vilket Anna Axfors litania Skogen är cool (Renate 002) bildar som en stolt diptyk tillsammans med en reklamposter för Per Anderssons nyskrivna ensamrevy Räkhäst. Andersson sitter på en ett sorts mytologiskt väsen, hälften häst, hälften räka, och blinkningen till Axfors uppdaterade naturlyrik (en sorts naturens ruinlyrik?) skapar som komplexa knivar av gåshud i hjärteroten! För att inte tala om de platser i gatubilden där Ludvig Köhlers Nästan allt (Renate 003) slumpmässigt kombinerats med den subtilt visuella informationen som sprider gospeln om det innovativa performanceverket Pernilla Wahlgren har hybris!

Det jag försöker säga är att konsten har inga gränser. Den går att tukta, men den kommer alltid svämma över på de mest oanade vis! Jag tror det har med Gud och alla helgon att göra, men jag vet inte helt säkert. Enligt bekräftade rykten har någon klottrat “LIES” på en av Axfors text-kaniner (“lögner” på svenska). Det jag försöker säga är att Renate berör och förstör. I en annan del av city har någon placerat en readymade i perfekt vinkel framför Martin Luuks Nej, nej, nej (Renate 001). En uppochnedvänd Voi som hade gjort Ulf Linde helt kåt av avund.

Renate på stan får mig att tänka på farsor på stan och det får mig att tänka på Killinggängets sketch om fasaner på stan. När jag var liten så tilltalade det alltid mig lite extra när Killinggänget gjorde humor av vuxna med civilkurage. Eftersom min pappa har norra Europas största civilkurage. Höjdpunkten är nog i krogshowen på Berns, när Johan Rheborg imiterar Fryshusets grundare Anders Carlberg, eftersom min pappa jobbade på Fryshuset nästan hela 90-talet. Jag vet inte hur jag ska kunna förklara det här för dig, men that shit hits different. Jag hade länge norra Europas sämsta civilkurage. Det var mitt tonårsuppror.

Nåväl. Kampanjen fortsätter. Minst en vecka till. På måndag ska jag och Ludvig intervjuas av P4. Live någon gång vid 10-tiden. Då ska jag prata mer om min pappa och hans stora engagemang för ungdomar på glid. Då ska jag prata mer om oväntade möten mellan ord och bild. Renate bryr sig! Fortsätt klottra och skriv en ekfras.

Föregående
Föregående

Helgen med Kerstin

Nästa
Nästa

Webbshoppen