Helgen med Kerstin

Anledningen till att jag har varit litet frånvarande här på bloggen är för att jag har haft en del annat att göra på sistone. Efter Martins något grova påhopp på Kerstin fick jag gå in och lägga plåster på såren. Det var en riskabel manöver Martin gjorde, då han skrev om Kerstins åsikter och så vidare. Det såg ut som att Kerstin skulle göra exit från Renate. Av någon anledning har hon vänt sig till mig och nu skulle jag säga att läget är under kontroll. Men det har inte varit lätt. Det har varit många samtal, enkom per telefon. Det är tur att det är så billigt att prata i telefon nu för tiden. Kerstin har bott här några dagar också. Det har varit tufft, men också förlösande. Det kändes som att det var jag som skulle ta hand om Kerstin, men efter ett tag förstod jag att jag behövde tas om hand lika mycket. Ju mer vi pratade desto mer tyckte jag om Kerstin, hennes lite stiffa stil, en tidlös stil, men elegant, och inte utan fräckheter! Men Kerstin är inte som vi, hon är mer lågmäld. Hon tycker om att läsa Per Wästberg. Hon odlar de ideal som konstituerar ett dygdigt borgerligt liv; artighet, diskretion, tolerans, ödmjukhet och bildning. Jag skall inte sticka under stol med att jag har börjat fatta tycke för Kerstin. Men kanske inte på DET sättet. Jag vet vad ni tänker. Men med Kerstin är det något annat. Och ju mer vi umgås desto mer avlägset känns det att någonsin igen ingå i vad som numera kallas för “relation”, jag trivs bättre med att bara träffa Kerstin, prata om Per Wästberg, vara diskret, artig och bildad. Under helgen har vi besökt Thielska galleriet, men Kerstin var inte överdrivet förtjust i Carl Johan de Geers oeuvre, lite för “sprakande”, tyckte hon. Vi har också sett Nicolai Dunger på Stampen, det tyckte hon var rätt rivigt, hon tyckte det påminde lite om Rolling Stones, det var lite av en ny sida hos henne jag såg. Men hon gick innan andra settet gick igång. Jag vet inte vart hon gick. Eftersom hon flyttat in hos mig har jag tänkt att hon inte har någonstans att bo, men kanske behövde hon bara komma bort från “sina environger” som hon förmodligen själv skulle ha sagt. Nu är det ny arbetsvecka och arbetet fortsätter. Kerstin håller på med pressmeddelandet. Hon var förstås besviken på min och Elis medverkan i P4 Stockholm, men vid det här laget har vi vant oss vid hennes feedback. Mellan raderna förstod man att hon tyckte vi ändå gjorde det bästa av situationen.