Ambivalent, ambidexter, ambisexuell
När vi går till förskolan så ser jag och min dotter nästan alltid rådjur som stryker omkring villatomterna i Mälarhöjden. Vi kallar alla rådjur för Bambi. Innan Martin kom med idéen till Renate Ambient så hade jag relativt långtgående planer på att pitcha in Renate Bambi. Exakt hur Renate Bambi skulle se ut rent litterärt hade jag inte riktigt kommit fram till, men jag visste att jag ville skriva och ge ut som traumatiserade rådjursögon.
Att ge ut litteratur är lite motsatsen till att spärra in litteratur bakom lås och bom. Man släpper litteraturen loss när man ger ut den. Man släpper den loss och det är vår. Kerstin Karlsson på vårt kontor är ambidexter på det vis att hon kan använda båda händerna lika dåligt. Det är därför hon inte är bjuden på förlagets julbord som vi ska ha några timmar innan den stora ambienta releasefesten. Eller: vi ska inte ha ett julbord, vi ska äta det. Jag ska dricka det.
Vill man lägga vantarna på Renate Ambient 1 och 2 redan nu till helgen så ska man pallra sig förbi konstbokmässan Antics på Hudiksvallsgatan 8, 1 trappa. Mässan drivs av det vackra konstnärsparet Max Ronnersjö och Katarina Sylvan och har öppet klockan 12-18 lördagen 9 december och klockan 12-16 söndagen den 10 december. På affischen står det “Renate Förlag”, men också “Ludvig Köhler” separat, vilket är lite spännande. Man undrar ju vad Ludvig Köhler ska göra där som inte är kopplat till hans bok Fotboll (Renate Ambient 2)? Onekligen ett kaxigt move.
Det finns en essä-bok av Jean-Phillippe Toussaint som också heter Fotboll, men den är inte så mycket ambient som den är intellektuell.
I en fulländad ambient värld så skulle allt heta samma sak och alla skulle vara som grenar på samma träd.
Renate Bambi: intellektuell litteratur skriven av barn. Nej, skriven av vuxna och framförd av barn.
Renate Bambi: intellektuell litteratur skriven av vuxna och framförd av barn i olika garderober eller andra skrymslen.
Jag kan bli så rörd när jag framför saker framför dig, för att jag känner igen oss.
Jag saknar oss och jag saknar att slåss.
Senare i veckan ska jag skriva Sagan om fri-exen, men nu ska jag skriva ett förord till ett helt annat gäng.
Spring, spring, spring, spring, spring släpp (ge) hästarna (ut) fria (litteraturen)!