Renate Ambient

Det känns pinsamt att jag inte hann skriva färdigt min egen Ambient-bok, men jag är väldigt stolt över Martin och Ludvigs Ambient-böcker som kommer nu i december. Jag är stolt över Annas kommande Ambient-bok också, den har en så vacker titel. Jag minns den inte exakt, men det var något med att vänta på sin flickvän. Tänk om Lou Reed hade väntat på sin flickvän istället för sin knarklangare? Då hade låten hetat I’m Waiting For My Girlfriend. Den hade nog varit exakt lika bra. Det finns dessutom ingenting som säger att en flickvän inte kan leverera droger. Men det är farligt det där, historierevisionism. Som att glänta på Pandoras ask.

Jag gläntade på Pandoras ask och jag blev besviken.

Min Ambient-bok kommer heta någonting med terror, vilket kanske inte känns särskilt ambient, vid en första anblick. Men den som lever får se… Och jag avskyr den första anblicken av hela mitt hjärta. Den är grumlig.

Och jag älskar min familj. Och mina vänner, men det är liksom inte samma sak. Jag vill aldrig såra någon i onödan. Allt kan existera parallellt. Jag vet inte riktigt vad det här betyder. Att jag lever Agneta Pleijels dröm? Att jag försöker locka fram en stroke så att jag kan stryka den medhårs? Ambientmusik är alldeles för konsekvent för mig. Jag hoppar alltid över frukosten. Min man och dotter kanske lämnar lite rester av olika ägg som de mumsat på och då kanske jag äter dessa rester av olika ägg. Det är jag som kokar dem. De är alltid perfekt kokta. Inte så mycket på grund av skicklighet som på grund av tur, om jag ska vara ärlig. Jag ska inte ljuga för mig själv i onödan. En matlåda med några äggslamsor, en morot, lite kallskuren kalkon, två plommontomater. En ytterst tidig after work på Hjärtat. John Thomas brukar värma gulasch. Jag jobbade nyss, mycket ihärdigt, med min reklam. Snart måste jag hämta på förskolan.